onsdag 11 januari 2017

Enskild reflektion - Johanna Bürge

Lärprocessen kring metoden och förhållningssättet storyline har varit både givande, svår, rolig och ny. Att arbeta med projektet utan barn var en särskild utmaning som till viss del drog ut på arbetet. Viktigt för metoden är att utgå från barnens förkunskaper och låta dem styra och utveckla storyn utifrån vad de redan vet, och några sådana förkunskaper hade vi inte att tillgå. Förutom att sätta mig in i själva metoden behövde jag lära mig att gå in i och ut ur rollerna student-pedagog-barn för att lyckas. Samtidigt lärde jag mig konsten att djupdyka i barnets perspektiv, något jag kommer ha stor nytta av i arbetet som pedagog framöver.

Jag fick god förståelse för att storylinemetoden kan hjälpa till att utveckla barnens handlingskompetens, som är en grundbult i ett demokratisk samhälle, då metoden uppmanar till engagemang, demokrati och medbestämmande. Enligt Falkenberg och Håkonsson (2004) är handlingskompetens en nödvändighet som betyder att: veta, kunna, vilja, våga och ta ansvar för något. Men för att kunna utföra handlingar, alltså aktiviteter inriktade på att lösa problem, behöver de träna sig på riktiga handlingssituationer i undervisningen där insikt och engagemang avlöser varandra. Storyline ger god träning i allt detta.

I vår storylineberättelse ingår alla tre hållbarhetsaspekter: ekologisk, ekonomisk och social. Inte djupgående, men den berör alla delar. Vi valde inte ut en framför de andra, även om vi skulle kunnat göra så, utan tyckte det var viktigt för barnen att få förståelse för hur de alla hänger samman. Vår röda tråd gick därför genom tre områden som behandlades med hjälp av våra nyckelfrågor. I förskolans läroplan (Skolverket 2016) står bland annat att ekologiska förhållningssätt och positiv tro på framtiden ska prägla verksamheten, tillsammans med förståelse för hur barnens vardagliga liv kan utformas för att skapa en bättre miljö nu och i framtiden. Jag tror att ämnen som rör hållbarhet är perfekta att arbeta med i en storyline då många kan känna just oro och handlingsförlamning inför dagens miljöproblem. I en storyline får barnen istället känna att de är en del av lösningen istället för problemet.

Jag märkte också att storyline är en lek- och fantasifull metod med inslag av viktiga lärtillfällen som utmanar både mig som pedagog och barnen. Även om metoden baseras på lek tar den hänsyn till förskolans målformuleringar. Fantasin är något som Björklund (2016) menar kan vara det som möjliggör en hållbar utveckling, då nya upptäckter förutsätter ingredienserna fantasi, vetenskap och kreativ förmåga.  

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Falkenberg, C. & Håkonsson, E. (2004). Storylineboken: handbok för lärare. (1. uppl.) Hässelby: Runa.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar