Enskild reflektion - Johanna Bürge

Lärprocessen kring metoden och förhållningssättet storyline har varit både givande, svår, rolig och ny. Att arbeta med projektet utan barn var en särskild utmaning som till viss del drog ut på arbetet. Viktigt för metoden är att utgå från barnens förkunskaper och låta dem styra och utveckla storyn utifrån vad de redan vet, och några sådana förkunskaper hade vi inte att tillgå. Förutom att sätta mig in i själva metoden behövde jag lära mig att gå in i och ut ur rollerna student-pedagog-barn för att lyckas. Samtidigt lärde jag mig konsten att djupdyka i barnets perspektiv, något jag kommer ha stor nytta av i arbetet som pedagog framöver.

Jag fick god förståelse för att storylinemetoden kan hjälpa till att utveckla barnens handlingskompetens, som är en grundbult i ett demokratisk samhälle, då metoden uppmanar till engagemang, demokrati och medbestämmande. Enligt Falkenberg och Håkonsson (2004) är handlingskompetens en nödvändighet som betyder att: veta, kunna, vilja, våga och ta ansvar för något. Men för att kunna utföra handlingar, alltså aktiviteter inriktade på att lösa problem, behöver de träna sig på riktiga handlingssituationer i undervisningen där insikt och engagemang avlöser varandra. Storyline ger god träning i allt detta.

I vår storylineberättelse ingår alla tre hållbarhetsaspekter: ekologisk, ekonomisk och social. Inte djupgående, men den berör alla delar. Vi valde inte ut en framför de andra, även om vi skulle kunnat göra så, utan tyckte det var viktigt för barnen att få förståelse för hur de alla hänger samman. Vår röda tråd gick därför genom tre områden som behandlades med hjälp av våra nyckelfrågor. I förskolans läroplan (Skolverket 2016) står bland annat att ekologiska förhållningssätt och positiv tro på framtiden ska prägla verksamheten, tillsammans med förståelse för hur barnens vardagliga liv kan utformas för att skapa en bättre miljö nu och i framtiden. Jag tror att ämnen som rör hållbarhet är perfekta att arbeta med i en storyline då många kan känna just oro och handlingsförlamning inför dagens miljöproblem. I en storyline får barnen istället känna att de är en del av lösningen istället för problemet.

Jag märkte också att storyline är en lek- och fantasifull metod med inslag av viktiga lärtillfällen som utmanar både mig som pedagog och barnen. Även om metoden baseras på lek tar den hänsyn till förskolans målformuleringar. Fantasin är något som Björklund (2016) menar kan vara det som möjliggör en hållbar utveckling, då nya upptäckter förutsätter ingredienserna fantasi, vetenskap och kreativ förmåga.  

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Falkenberg, C. & Håkonsson, E. (2004). Storylineboken: handbok för lärare. (1. uppl.) Hässelby: Runa.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.

Enskild reflektion - Louise Karlsson

Arbetet med storyline har varit både spännande och lärorikt. Till en början var det dock svårt att få grepp om hur det skulle vara utformat, då det är en helt ny form av temaarbete jag inte tidigare stött på. Arbetet startades upp med att vi i gruppen brainstormade idéer, vilket blev många då gruppen består av sex personer och således en massa tankar. Skolverket (2016) anger hur vi i förskolan ska arbeta för att barnen genom olika former av samarbete och beslutsfattande ska få förståelse för demokratiska processer. Därför var det självklart att vi genom den sociala hållbarhetsaspekten demokrati tog ett beslut kring hur arbetet skulle utformas.

Planeringsmatrisen var till en början lite klurig att förstå men en god hjälp när arbetet skulle planeras. Med hjälp av nyckelfrågorna kan barnen styras åt det håll vi pedagoger vill, samtidigt som det ändå är barnen som styr arbetet. Att vi i detta arbete skulle agera både planerande pedagoger och barn upplevde jag som svårt då det alltid är klurigt att gissa/anta hur barnen reagerar och vart lärandet tar vägen. Hade det gjorts i en verklig barngrupp tror jag att man fått syn på andra aspekter än vi nu kunnat gissa oss fram till och resultatet hade förmodligen blivit annorlunda. Ett arbetssätt som helt enkelt måste provas i framtiden!  

Skolverket (2016) anger hur vi i förskolan ska utgå från barnens erfarenheter och intressen samt deras motivation och drivkraft i sitt kunskapssökande när vi utformar verksamheten. Detta gör storyline till ett mycket användbart arbetssätt då det just utgår ifrån barnen och deras tankar och funderingar. Björklund (2014) menar att en viktig förmåga att erövra i arbetet med hållbar utveckling är att kunna framföra sina tankar och åsikter samtidigt som man också lyssnar in andras. Samtidigt framhåller Skolverket (2016) att verksamheten ska lägga grund för barnens framtida intresse kring aktivt deltagande i samhället. Då barnen i arbetet med storyline ställs inför olika problem eller dilemman får de öva sig i att uttrycka idéer och tankar kring lösningar och åtgärder. Genom detta får de således också möjlighet att öva sig i att fundera kring olika scenarier. Hur skulle det kunna vara om…? Hur kan det komma sig att…? Eller om vi gör såhär…?  Utifrån allas olika erfarenheter, förkunskaper och intressen kan en mängd olika åsikter yttras. De tillfällen då barnen arbetar i grupper får de följaktligen mycket övning i demokratiska processer då alla dessa åsikter ska tas i beaktning och enas kring. På detta sätt ges barnen möjlighet till förståelse för, och erfarenhet av, att man ibland kan tänka lika och ibland helt olika (storyline.se).

Ärlemalm-Hagsér (2012) framhåller vikten av att barn får känna att deras åsikter blir lyssnade till. Dock finns ofta något eller några barn som inte riktigt vågar uttrycka sina tankar och funderingar. Därför anser jag att det är positivt att arbetssättet baseras på och kretsar kring karaktärer. Detta gör att barnen kan ”gömma” sig bakom dem och eventuellt framföra åsikter som de annars kanske inte vågat uttrycka då karaktären får stå för åsikten istället för jag som person (storyline.se). Även det kan vara en hjälp och en bidragande faktor till att barnen utvecklar förmågan att uttrycka åsikter och funderingar.  

Referenser:

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98 reviderad 2016. Stockholm: Wolters Kluwer.

Storyline.se Hämtad 2019-01-10 från http://www.storyline.se

Ärlemalm-Hagsér, E (2012). Lärande för hållbar utveckling i förskolan Kunskapsinnehåll, delaktighet och aktörskap kommunicerat i text. [Elektronisk]. Tillgänglig: https://journals.hioa.no/index.php/nbf/article/view/417

Enskild reflektion - Anneli Sernstål

Arbetet med Storyline har varit mycket givande för mig på olika sätt. Jag hade innan detta arbete aldrig hört talas om en Storyline, och kan erkänna att det inte har varit helt enkelt att sätta sig in i ett arbetsredskap man aldrig hört talas om, på så kort tid, och göra något vettigt av det. För att förstå sig på vad det var vi skulle göra krävdes att en hel del av de idéer och tankar vi hade i gruppen omarbetades för att de skulle förhålla sig till Storylines kriterier. Detta ledde i sin tur till träning i kommunikation, att lyssna till varandra och respektera varandras idéer och tankesätt, samt samarbete, vilka alla är egenskaper man bör träna upp och arbeta med som pedagog då i princip all förskolans verksamhet drivs tillsammans och genom diskussion och planering med kollegor. Arbetet med Storyline har alltså inte bara gett mig ett nytt verktyg/redskap att arbeta med i förskolan, utan också tränat mig i många andra viktiga områden. Men också för barnen är det viktigt enligt Lpfö 98/2016 att tränas i att arbeta i grupp och att lyssna på varandra, vilket de egentligen har fått, även om det är svårt att reflektera över i vilka situationer såhär i efterhand då vi själva fått agera både barn och pedagoger denna gång.

Det jag framförallt gillar med att arbeta med en Storyline är att man utgår från barnen och deras förkunskaper och att deras tankar och åsikter är det som styr (Storyline, 2017). Detta eftersom några av de, enligt mig, viktigaste delarna i Lpfö 98/2016, Läroplanen för förskolan 98 reviderad 2016, förskolan bör arbeta med är just de som berör barns delaktighet och inflytande över sitt eget lärande, vilket kan uppnås genom en Storyline då barnen är med och skapar både miljö, karaktärer och styr berättelsen tillsammans med pedagogerna (Storyline, 2017). Eftersom man som pedagog kan bestämma specifika saker man vill att barnen skall uppnå lärande inom, genom att använda sig utav Storylinens nyckelfrågor (Storyline, 2017) kan man också väva in vilket kunskapsområde man vill från Lpfö 98/2016 i arbetet, vilket jag upplever som ytterst praktiskt då man ofta hamnar i en komplex situation när olika kunskapsområden står för dörren i förskolan. Ofta fastnar man på hur man skall introducera de olika områdena för barnen, och hur man skall undgå att det blir ”undervisning” som i skolans värld. Att det krävs en hel del övning för att kunna arbeta med en Storyline på rätt sätt, och att det var svårt för oss att komma igång utifrån kriterierna för en Storyline har jag redan nämnt, men jag ser det också som en möjlighet, att vilja använda det mer än en gång. Att första gången kanske får bli ett lärtillfälle, både för barn och pedagoger, precis som det blev för oss, och att det kan utmana till att vilja använda arbetssättet igen.

Efter kunskap jag fått ur denna kurs om hållbar utveckling, kan jag dessutom tycka att det är av stor vikt att ta upp frågor av större karaktär även i förskolan, frågor som man annars är rädd för att ta upp då de kanske anses som skrämmande för barnen. Jag upplever efter arbetet med vår storyline att man på ett ganska mjukt och enkelt sätt kan ta upp frågor även av sådan karaktär, vilket gör mig ytterligare positiv till att använda mig utav detta arbetssätt på en framtida arbetsplats, men då tillsammans med barnen, på riktigt!


Referenslista :

Lpfö 98/2016. Läroplanen för förskolan Lpfö 98. Reviderad 2016. Stockholm: Skolverket. Hämtad 2017-01-10, från: http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Storyline (2017). Storyline. Hämtad 2017-01-10, från: http://storyline.se/

Enskild reflektion - Malin Furbo

Vi startade upp vårt arbete med Storyline genom att skapa karaktärer och miljön då vi hade lite svårt att komma på själva innehållet innan de var klara, detta hade ju inte fungerat om man gjort det i en barngrupp då de ska vara med och skapa de olika sakerna man ska ha med. Storyline (2017) menar att eleverna ofta blir väldigt engagerade i karaktärerna då de är med och skapar dem, de kan också med hjälp av sin karaktär våga uttrycka åsikter och tankar som de kanske inte vågar säga annars. Vi valde att göra två karaktärer men detta kan se olika ut, vill man kan alla barnen skapa varsin karaktär. Vi valde att använda oss av material som vi redan hade hemma så vi inte skulle behöva köpa något nytt, en del av det var återvunnet material. Att man i skapande arbete med barn använder just återvunnet material är en god idé (Björklund, 2014).

Vi använde oss sedan av planeringsmallen för att få en helhet över hur storylinen ska se ut och se till att berättelsen får den röda tråden som är viktiga för barnen att få ett sammanhang. Berättelsen utspelar sig i en stadspark där två varelser har kraschat i sin raket, i samband med detta har raketen gått sönder och hur ska vi kunna hjälpa dem för att kunna åka hem igen. Vi introducerar barnen medhjälp av en nyhetssändning som ska väcka barnens intresse och arbetet fortgår sedan med löpsedlar som ska leda till olika aktiviteter. Storyline (2017) beskriver att det är viktigt att man har en tydlig början och slut så barnen ska kunna avsluta arbetet på ett bra sätt. Vår storyline har fått med alla dimensioner av hållbar utveckling, ekonomisk, ekologisk och social hållbarhet. Det är först när alla dessa delar strålar samman som man kan prata om hållbar utveckling (Björklund, 2014).

Det svåraste under arbetet med storyline var hur man skulle formulera nyckelfrågorna som man skulle ställa till barnen. Storyline (2017) beskriver att nyckelfrågorna ska vara starten till de olika aktiviteterna barnen sedan ska genomföra, dessa frågor är centrala i storylinen och genom dessa ska man driva berättelsen framåt. Detta ska vara öppna frågor såsom hur, var och varför vissa saker händer eller ser ut. Dessa frågor fick vi tänka om och omformulera flera gånger under arbetets gång vilket också blir ett lärande för sig själv. Skolverket (2016) skriver att barnen ska få möjlighet att utveckla sin förmåga kunna reflektera och iaktta. Förskolan ska också skapa en miljö som stimulerar barnen att utveckla deras kommunikativa och sociala kompetens. Genom dessa nyckelfrågor tycker jag barnen får möjlighet att utveckla sin förmåga för reflektion och tillsammans med sina kamrater kommunicera med varandra.

Jag tyckte storyline var ett bra arbetssätt för att arbeta med hållbar utveckling i förskolan, dels för att det var lätt att få en överblick hur man skulle arbeta under projektet men också att det är en metod där man låter barnen vara väldigt delaktiga. Skolverket (2016) skriver att barnen i gruppen ska ses som en aktiv och viktig del i lärande och utveckling. Lärandet ska ske både i samspel mellan pedagog och barnen men också att barnen lär av varandra. Björklund (2014) menar att demokrati är ett grundläggande begrepp när man arbetar med hållbar utveckling och att bli lyssnad på och få komma med idéer är viktigt. Genom att skapa projekt där barnen själva får diskutera och lösa problem utan pedagoger övar också barnens demokratiska förmåga. Detta är något som man definitivt uppnår i arbetet med storyline då det är så man ska tänka under arbetets gång. Storyline (2017) beskriver att första gången man gör ett storyline arbete kan det vara bra att använda sig av en färdig mall för att man kan koncentrera sig på fullt det nya arbetssättet. Jag skulle absolut kunna tänka mig att prova denna metod i förskolan men som de skriver hade jag nog utgått från en redan planerad för att sedan kunna utveckla detta arbete vidare.

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.

Storyline. (2017). Storyline. Hämtad 2017-01-10, från http://storyline.se/

  

Enskild reflektion - Stephanie König

Reflektion kring arbetet Storyline. 

Syftet med vår Storyline var att barnen skulle få en djupare förståelse om hur man kan arbeta för en hållbar utveckling och värna om vår miljö. I förskolan läroplan står det att förskolan ska sträva efter att barnen i verksamheten utvecklar respekt och omsorg för allt levande och sin närmiljö (Skolverket, 2016). Ett sådant här arbete medför en kunskap till barnen hur man kan minska det ekologiska fotavtrycket. Med hjälp av de två huvudkaraktärerna och olika aktiviteter så får barnen möjligheten att följa den röda tråden för en kunskap om ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet.

Arbetet med Storyline gjorde att man med hjälp av barnens egna frågeställningar och idéer kunde utveckla ytterligare kunskap om vår miljö. Genom att barnen fick skapa sina egna karaktärer så får de möjligheten att skapa något som de identifierar sig med, detta skapar ytterligare utrymme för lärande och nya frågeställningar (Storyline, 2017). Vi valde att använda oss av material som vi hade hemma samt återvunnet material för att skapa de karaktärer som skulle medverka i vår Storyline, på detta vis så behövde inte köpa något nytt. Björklund (2014) skriver att det är en god idé att arbeta med återvunnet material med barnen.  Arbetet genomfördes på så vis att det var barnen med hjälp av deras karaktärer som skapades som bidrog till hur arbetet skulle fortsätta. Sellgren (2009) skriver att genom att ha barnen i centrum skapas ytterligare kunskap genom samspel och deras erfarenheter, frågor och förkunskaper. 

De planerings mallar som gjordes blev ett bra verktyg att ha med sig under arbetet för att kunna göra en återkoppling och strukturera upp arbetet. I dessa planeringsmallar står även de nyckelfrågor som vi har valt att ta med i arbetet. Dessa frågor är viktiga och har en stor del för att att arbetet ska gå framåt (Storyline, 2017). Nyckelfrågorna var något som vi ändrade några gånger för att få det helt rätt. Storyline (2017) beskriver hur nyckelfrågorna ska vara centrala i arbetet med Storyline och starten till de olika aktiviteterna. Därför var det en viktig del att få frågorna rätt för att de ska kunna bidra med tankar, frågor och sökande efter svar. 

Arbetet med Storyline utmanar både barn och pedagoger och är ett effektivt sätt att arbeta med något mer specifikt över en längre tid. Genom att barnen styr utformningen av vart arbetet hamnar någonstans så är det av stor vikt att vi blivande pedagoger är flexibla och inte ser några hinder i det fortsatta lärandet. Om barnen får full delaktighet i sitt lärande med Storyline bidrar till engagerade och motiverade barn som spänt väntar på vad som ska hända nästa gång (Storyline, 2017). 

Att arbeta med Storyline har gjort att jag har fått ett vidgat synsätt på hur man kan jobba mer kreativt i en verksamhet. Genom detta sorts arbete får barnen möjligheten på ett kreativt sätt skapa och utforma sitt eget lärande med oss pedagoger som medsökande. Den röda tråden i arbete gör att vid arbetets slut så har man nått de lärandeobjekt som man planerade för i början arbetet. Genom att använda dokumentation i arbetet så har man möjlighet att återkoppla lärandet för att sedan analysera och reflektera vad man kan göra vid nästa lärtillfälle. Förskolans läroplan skriver hur arbetslaget ska ske barnen möjlighet att dokumentera, kommunicera och förmedla olika kunskaper samt idéer med hjälp av olika material så som bild och annan konkret material (Skolverket, 2016).

Referenser:
 

Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling: i förskolan. 1. uppl. Lund:

Studentlitteratur.

Storyline. 2017. Storyline Hämtad 2017-01-09, från http://storyline.se/

Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan. Lpfö 98 reviderad 2016. Hämtad 2017-01-01 från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442

Sellgren, G. (red.) (2009). Förskolan för en hållbar utveckling : handledning.Solna:

Världsnaturfonden WWF. [Elektronisk]. Tillgänglig:

http://www.wwf.se/source.php/1603564/Frskolan%20fr%20en%20hllbar%20utevckling.pdf

 

Enskild reflektion - Nathalie Fjällstål.

Det har varit ett väldigt intressant material att jobba med och det har krävts många didaktiska tankevändor för att uppnå känslan av att vi nog är på rätt spår.

Falkenberg och Håkonsson (2004) beskriver hur Storylinearbetet är utformat som en ett händelseförlopp som barnen få ge ett detaljerat innehåll, detta leder till att barnen ges möjlighet att känna att detta är deras projekt och enligt min tolkning kan detta leda till ett lustfyllt lärande. Skolverket (2016)  påtalar att i lekens och det lustfyllda lärandet stimuleras fantasi, inlevelse, kommunikation, förmåga till symboliskt tänkande och problemlösning.

Falkenberg och Håkonsson (2004) menar att genom att arbeta med detta pedagogiska verktyg lär sig barnen socialt och det är något jag är van vid att utgå ifrån och som visar sig både i verksamheterna när man är ute och i undervisningen på Högskolan. Att däremot under hela arbetet utgå ifrån barnens egna föreställningar och kvalificerade gissningar och först i slutet jämföra med verkligheten är ett arbetssätt som gör att jag får utmana mina egna tankegångar. Jag är så van med att ta till Google och alla andra källor med ren fakta som finns för att stödja eller ifrågasätta barnens hypoteser när man fastnar och inte kommer längre. Att vi bara gjort den här Storylinen fiktivt gör det svårare inbillar jag mig än om vi hade haft en verklig barngrupp att arbeta med, då hade kanske dessa bitar fallit sig mer naturligt.

En sak vi delvis fastnade i när vi gjorde vår blogg var nyckelfrågor/öppna frågor. Jag tolkade detta inledningsvis som att barnen skulle möta frågor som tvingade dem att utveckla sina svar och som inte enbart gick att besvara med ja eller nej. Under arbetets gång klarnade detta då Falkenberg och Håkonsson (2004) menar att barnens svar alltid är det rätta eftersom vi inte ska fråga efter fakta utan barnens egna tankar och hypoteser. Detta leder förhoppningsvis till att barnen får känslan av att de kan bidra till vår gemensamma Storyline på ett positivt sätt och att deras tankar är viktiga samt de kan fortsätta utveckla sina tankar ihop med andra barn och vuxna. Skolverket (2016) menar att arbetslaget ska ta tillvara på barnens vetgirighet, deras vilja och lust att lära och även stärka deras tillit till sin egen förmåga och alla dessa bitar kan väva in i arbetet med de öppna nyckelfrågorna om de ställs på rätt sätt.

Min slutliga reflektion kring Storylinearbetet är att det verkar kräva en hel del av den pedagog som leder arbetet. Trots att känslan skall vara att barnen driver arbetet framåt och att barnen ska uppleva att det är deras projekt kräver det att den vuxne har kontroll över undervisningen. Falkenerg och Håkonsson (2004) visar på hur arbetet kan planeras genom en färdig mall och att man utifrån sina nyckelfrågor leder barnen till den kunskap och de färdigheter pedagogen planerat. Den här delen av arbetet upplever jag kan behöva viss träning och att man inte ska räkna med ett perfekt resultat de första gångerna utan att det krävs en viss erfarenhet och säkert flera misslyckanden innan konceptet fungerar tillfredställande. Falkenberg och Håkonsson (2004) påpekar även vikten av under arbetets gång flika in med frågor som inte är öppna utan ger oss en möjlighet att kvalitetssäkra genom att se att barnen verkligen förstått det vi vill att de ska få ut av de olika storylinehändelserna.

Falkenberg, C. & Håkonsson, E. (2004). Storylineboken: handbok för lärare. (1. uppl.) Hässelby: Runa.

Skolverket (2016) Läroplan för förskolan Lpfö 98. Skolverket. Stockholm

Händelse 6 ; Vi tar avsked av våra nya vänner Lort & Lalla!

Efter den turbulenta gårdagen i stadsparken med Lort och Lalla lade sig lugnet senare under kvällen, nu hade de ju ordnat med solceller för att ta sig hem igen till sin planet.
Det dröjde inte länge förrän tips telefonen på redaktionen ringde, det hördes höga skrik i från parken och klockan var ju bara 6.00 på morgonen. Vår reporter begav sig dit för att se vad som hände, kan skriket komma från våra nya vänner?







Vi spelar upp en liten teater för barnen så de får se och uppleva vad det är som har hänt i parken:
Lort- Åh vad många nya vänner vi fått här på joden Lalla som lärt oss så mycket nya saker.
Lalla- Hade vi inte träffat alla dessa människor hade vi fortsätt att åka hit och hämta tomater.
Lort- Det hade ju inte varit så bra att fortsätta med det med tanke på att det förstör vår miljö.
Lalla- Men nu när vi fått nya solceller som är bättre för miljön kan vi ju komma och hälsa på nån gång ibland. Nu är det dax för oss att åka hem, hoppa in i raketen nu Lort.
Lort- Kan inte jag få köra raketen denna gången Lalla, SNÄLLA!
Lalla- Nej det kan du faktiskt inte, killar kan inte vara raket-chaufför.

 Falkenberg och Håkonsson (2004) menar att man ska variera uttrycksformerna i sin storyline, genom denna variation får barnen större möjlighet att minnas vad de lärt sig och använda denna kunskap för att kommunicera i andra sammanhang. Utifrån denna teater hade vi ha en fortsatt diskussion i mindre grupper om olika yrken som barnen kunde komma på.
Vi undersökte händelsen närmare tillsammans med barnen och deras dockor ställde våra nyckelfrågor att söka svar på. En av pedagogerna dokumenterade under aktivitetens gång genom att ta kort och filma det som hände.
- Varför får Lort inte köra raketen hem?
- Vad kan pojkar jobba med?
- Vad kan flickor jobba med?

Aktiviteten

Barnen började att diskutera kring de olika nyckelfrågorna och tyckte inte att Lalla är så snäll mot Lort, flera av barnen sade att det inte spelar någon roll om man är pojke eller flicka utan man kan köra raket ändå. Vi delade upp barnen i mindre grupper så alla skulle få möjlighet att uttrycka sina åsikter och våga prata, i grupperna fick de med stöd av pedagog skriva ner vad man kan ha för olika yrken beroende på kön. 
Iden för denna aktivitet har vi fått från Engdahl, Karlsson, Hellman och Ärleman-Hagser (2012), där en förskola arbetat med ett projekt som handlar om barns föreställningar om vilka yrken som passar till vilket kön. Tillsammans med barnen har de på olika sätt arbetat kring detta tema med exempelvis barnlitteratur och intervjuer. Vi tog hjälp av våra nyckelfrågor och lät barnen föra diskussionen själva med stöd av oss pedagoger, när alla kände sig färdiga sammanställde vi det som vi kommit fram till på ett gemensamt stort papper med hela gruppen.

Detta kom barnen fram till i sina grupper.

Barnen kom fram till många olika förslag på yrken som anses typiskt manliga och kvinnliga, ett av barnen trodde inte att en tjej kan jobba med bilar men då visade det sig att ett annat barn hade en mamma som var bilmekaniker. Vi avslutade med att berätta för Lort och Lalla vad vi hade pratat om och berättade för Lalla att hon kanske kan lära Lort hur man kör raket om man aldrig får prova kan man ju aldrig lära sig heller.
Skolverket (2016) skriver att jämställdhet mellan könen är ett värde som förskolan ska hålla levande under tiden man arbetar med barnen, förskolan ska också arbeta emot traditionella könsroller och könsmönster. Genom denna diskussion kan man öppna upp nya tankar hos barnen som bryter mot dessa mönster.

Lort och Lalla redo att åka hem.

 Falkenberg och Håkonsson (2004) beskriver att det är viktigt att ha planerat ett avslut på sin storyline som har en koppling till upplägget, det får vi genom att Lort och Lalla kraschar på jorden och får hjälp av barnen att komma hem igen.
Vi sa Hej då till våra nya vänner och önskade en trevlig resa hem, kanske kan vi träffa dem en annan gång....vem vet?

Händelse 5: Hur ska man kunna köra raketen nu då?

 De två rymdvarelserna, även kallade Lort och Lalla träffade under gårdagen vår reporter för en kortare intervju. De berättar att de är glada över att faran för Stadsparkens damm är över men känner ändå en oro. Eftersom de nu är medvetna om vilken skada bensin kan göra om det hamnar fel vågar de inte använda sig av detta drivmedel längre. De ser ingen annan utväg än att stanna kvar på Jorden, ljusår från sina familjer, då de inte har någon aning om hur de ska kunna flyga utan bränsle i tanken.

 Vi undersöker händelsen närmare tillsammans med barnen och ställer några nyckelfrågor att söka svar på. En av pedagogerna dokumenterar under aktivitetens gång genom att filma och fotografera.

- Vilka energikällor tror ni vi använder vi oss av på förskolan?

- Vad tror ni den energin kan hjälpa oss med här på förskolan?

- Kan ni komma på någon energikälla som Lort och Lalla kan ha nytta av när de ska flyga?

Energivandring

Vi bestämmer oss tillsammans för att titta runt på förskolan för att hitta svaren på frågorna och kunna diskutera och upptäcka ihop.

Vi tar med oss Lort och Lalla runt i de olika rummen för att visa dem och synliggöra för varandra hur vi på jorden får energi, hur vi använder den och vad vi kan tänka på för att hushålla med den. ( Främst koncentrerar sig barnen på energi i form av el och värme från våra solceller på förskolans tak eftersom de vet sen tidigare att det är ett relativt ovanligt sätt att utvinna energi).

Lalla hittar elektricitet.

Lort känner hur varmt elementet är.

Vi hjälper Lort och Lalla.

Några av barnen kommer på att man inte enbart kan använda sig av elektricitet i hus utan att man både kan driva båtmotorer, cyklar, air boards och till och med bilar med batterier som är laddade med hjälp av elektricitet.
Entusiastiskt bestämmer de sig för att det bästa sättet för Lort och Lalla att få en fungerande raket utan massa farliga utsläpp är att även de kopplar in solceller.  Vi hjälps åt att konstruera dessa så som vi tror de ska se ut och anpassar dem för att passa på en rymdraket. Nu har vi hjälpt Lort och Lalla så att de kan ta sig hem när de känner att de vill åka härifrån.

Nu har barnen hjälpt Lort och Lalla att montera solceller som kan driva deras rymdfarkost.

Referenser.

Björklund (2014) beskriver hur barn genom entrepenöriellt lärande kan arbeta med sin förståelse för hållbar utveckling. Att man genom det arbetet stärker barnens kreativa förmågor och tillåter dem att tro på sina egna idéer och sin egen innovationskraft. 

Skolverket (2016) påvisar att förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att urskilja teknik i vardagen och utforska hur enkel teknik fungerar.

WWF (2016) menar att i Sverige är det fullt möjligt att 2050 enbart använda sig av förnybar och hållbar energi. Detta kan bland annat ske genom energieffektiva tekniska lösningar, biobränsle samt energi från sol, vind och vatten.

Händelse 4: Vattnet i dammen är svart!

Vattnet i dammen har blivit svart och fiskarna är döda!! 

Tidigt denna morgon rapporterades det in en tråkig nyhet från en familj som hade gått på promenad i den nystädade stadsparken. Familjen hade gjort upptäckten att dammen i parken hade blivit svart och fiskarna flöt döda på ytan!! Familjen uttrycker sig hur förfärligt tråkigt det är och undrar hur ska vi ställa detta till rätta??!!

Pedagogerna på förskolan läser nyheten för barnen under samlingen, barnen vill genast bege sig mot parken för att undersöka vad det är som har hänt. Framme i parken så undersöker barnen flitigt runt dammen för att kunna komma på en lösning varför dammens fiskar har dött. Barnen diskuterar flitigt vad det kan vara som har hänt, har fiskarna blivit gamla? Eller är dem bara sjuka? Barnen testar att peta på en av fiskarna och kommer fram till att de inte är sjuka utan döda. Vi frågar barnen lite nyckelfrågor under besöket: Vad tror ni det är som har hänt med vattnet? Är det vattnets fel att fiskarna är döda? Om det är det, skulle vi kunna göra det rent igen?

 

Barnen tänker och funderar och frågor oss om de ska knacka på Lort och Lalla för att se om de vet vad som har hänt. Barnen knackar på, ut kommer Lort och Lalla lite nyvakna. Barnen väljer att fråga om Lort och Lalla har någon aning om vad det är som har hänt? De skakar bara på huvudet. Barnen fortsätter leta efter svar, och gör sedan upptäckten att raketen ligger ner och ut har de läckt ut bensin rakt ner i vattnet. Barnen ställer Lort och Lalla mot väggen och säger att man får inte smutsa ner vatten, fiskarna och växterna tycker inte om smutsigt vatten!! Lort och Lalla ser mycket skamsna ut och undra vad de ska göra?! Vi frågar barnen om vi kan hjälpa Lort och Lalla att städa upp i dammen? Eftersom att barnen vet att man hjälper varandra så var det en självklar sak att hjälpa till, men frågan som barnen ställer sig är hur får de rent allt vatten? Funderingar som att koka vattnet kom på tal även om man skulle tömma hela dammen och hälla i nytt vatten. Vi pedagoger läste upp lite olika experiment som vi kanske kunde göra och barnen fastnade för ett experiment som man lätt kunde knåpa ihop med de material som fanns i verksamheten. Materialet som behövdes var en petflaska, vitmossa och sand. Experimentet som barnen valde hittade vi i (Sellgren, 2009). Världsnaturfonden WWF (2014) skriver att genom att barnen får vara delaktiga i processen med renande vatten så kan de få en djupare förståelse och värna om planeten.

Material: Petflaska,vitmossa,sand, smutsigt vatten.

Man skär av botten på petflaskan, efter lägger man mossa och sand i lager.

Färdig för att rena vatten.

Barnen gör klart experimentet och påbörjar reningen av vattnet i dammen i stadsparken, det tar ju en stund säger barnen för det är ju ganska mycket vatten. Barnen säger till oss att nu efter vattnet är rent så kommer det kunna flytta in nya fiskar i dammen. Lort och Lalla är väldigt tacksamma för att barnen har hjälpt till att rena vattnet och de lovar att de aldrig ska skräpa ner i vatten igen. Men Lort och Lalla undrar fortfarande hur de ska kunna använda raketen utan bensin? 

Vi har valt att använda oss av en grupp med 4-5 barn, detta är något vi pedagoger valde för att barnen skulle få så stort utrymme som möjligt för undersökning. Björklund (2014) skriver att genom att ha mindre grupper så får barnen mer utrymme för utforskning, och vi pedagoger kommer lite närmare  barnen när de gör upptäckter. Vi valde att dokumentera med hjälp av en Ipad för att kunna återkoppla det barnen såg, diskuterade och erfara. I förskolans läroplan står det att pedagogerna i verksamheten ska ge barnen möjlighet till att dokumentera, kommunicera, förmedla upplevelser och idéer genom olika sorters material så som bild och andra estetiska uttrycksformer (Skolverket, 2016).